Bloggtorka

Den här veckan är det sportlov och Elma har varit hemma hela veckan. Vi har varit ute med hundarna och pulat med vardagssysslor. Lugnt och skönt. I måndags var vi till BVC och vägde Knut. Vi tog bussen dit, vilket Elma tyckte var väldigt kul. Är ju lite omständigt att ta sig någonstans överhuvudtaget utan bil kan jag känna. Med bussen spar jag ingen tid. I Strängnäs åker man inte med kollektivtrafiken. Men jag spar på krafterna. Att gå med två barn till BVC är rätt drygt. Elma tröttnar på vagnen efter 10 min och det tar i alla fall 45 min att gå. Sen ska man hem också. Med bussen slipper jag lite av tjafset.  Knut hade inte vuxit något på längden, fortfarande 65 cm lång men väger nu 7420 g.

Är lite bloggtorka för tillfället. Får hålla bloggen vid liv med lite bilder.

Ibland vill man vara nära

Det är inte bara Knut som gillar bärselen. Min stora onge är ju inte så stor. Lätt att glömma ibland.

Dagens bakelse

Vikthets

Idag blev det kladdkaka till frukost. Efter en långpromenad. Och så hoppade jag över den vanliga frukosten och tog bara EN kladdkakebit. Nu är  kladdkakshelvetet slut. Tack Sandra och Tuva för hjälpen. Nu kan jag börja mitt smala och sunda liv.

Tvära kast

Alldeles nyss hade jag en väldigt ledsen bebis i min famn som inte riktigt ville komma till ro och somna. När han väl bestämde sig för att stänga de små ögonlocken började han genast skratta och le i sömnen. Söta unge.  

Viking Wolf gtx

Fyndade ett par vinterskor till Elma idag. 225 kr istället för 749. Bra pris.

Vakthundar

Känner att jag måste ta tag i det här med att bli bekväm med att lämna hundarna själva. Eller försöka ta kommandot över vaktandet här hemma. Som förtillfället sköts med största noggrannhet av två dvärgpinschrar. Vincent och Dolly är av den anledningen väldigt sällan ensamma hemma. Jag får typ ångest av att lämna dem. Eller nervös över om de stör när de är själva. Och så orkar jag inte längre ha det. Det tar liksom udden av det roliga med att ha hund. Vilket är så tråkigt. För ett liv med hund är ju så mycket mer. Det är en livsstil. Min livsstil. Måste därför göra något åt det här. Har bestämt mig för en ny strategi. Eller har typ inte haft någon förut.

1. De skall ej få springa fram mot dörren när någon kommer. Kommer att lösa detta genom att de ej får vara i hallen när någon person kommer på besök och de får inte hälsa eller gå in i hallen förrän de är tysta. Kommer inte i första hand fokusera på att få dem tysta utan fokusera på att de inte får komma in i hallen. Hoppas på sikt att detta skall resultera i ett mindre skällande. Besökarna kommer liksom inte till dem utan till oss.
2. När de lämnas själva skall de vara instängda i ett rum och inte ha hela lägenheten till sitt förfogande. Som de haft tidigare. De kommer inte kunna springa fram till ytterdörren men ha möjlighet att se den. Tror det är ett måste annars finns det nog risk att skällandet ökar då de inte ser om någon kommer och skäller för minsta ljud. Typ kan ju ha varit någon som kommit in.
3. När vi kommer hem hälsar vi inte på hundarna förrän de lugnat sig. De får alltså vara kvar i sitt rum tills lugna och tysta. Hoppas med detta få bort det överdrivna intresset av att vi kommit hem. Alltså mina hundar skriker av glädje?! om jag kommer in genom dörren och varit borta i, ska vi säga 5 sek. Väldigt osunt beteende känner jag.

Utvärdering om en månad. Hoppas lite på underverk nu. Kommer röstinspela dem när de är själva. (Har redan tjuvstartat projektet och denna vecka har det varit knäpptysta.)

Ska kanske tilläggas att ingen granne klagat. Någon gång. Kanske vaktar de heller inte så mycket när de är själva? Har ju aldrig spelat in dem utan bara hört att de ibland skäller när jag gått upp i trappuppgången. Så min ångest kan vara aaaningen överdriven. Men det skadar inte att göra något. Ha en plan liksom. Om inte annat för att jag ska känna mig bekväm i situationen. I att lämna dem själva. Och vaktar gör de så tänker att den nya planen skall ge resultat på skällandet och vaktandet överlag. Även när vi är hemma. För det funkar helt klart inte att bara att bli arg på dem. Har testat. Sen är de ju också vakthundar så lite skällande räknar jag med. Men det får gärna vara på en annan nivå kan jag känna.

Mina hundar är förövrigt helt härliga och goa. Jätteduktiga med våra barn och super på alla sätt. Vill bara få det sagt oxå.

Tisdag

Igår vände sig Knut från rygg till mage. En syssla han nu gärna vill göra hela tiden. Ibland lyckas han vända tillbaka till rygg igen men det känns mer som tur än ett medvetet val. Han tappar liksom balansen när han tittar åt sidan och tippar typ över på rygg. Elma vände sig första gången från rygg-mage när hon var 4 månader.

Snart är det dags för en promenad med hundarna och efter denna hämta Elma på dagis. Lika bra att sätta lite fart så vi kommer iväg. Typ ett projekt i sig att ta på alla kläder. På både hundar och barn när det är vinter ute.

Lördag

Härligt med helg. Jag började dagen med att gå en liten morgonpromenad med kissnödiga hundar, runt 7-tiden ungefär. Alldeles tyst och kallt ute. Innan dess gjort välling till Elma som är den morgonpiggaste i familjen. Riku och Knut ligger kvar i sängen. Väl inne igen drar Elma och jag igång att baka scones till frukosten. Så här borde alla dagar vara. (Ok inte nödvändigt just jag som går upp först). Men att få umgås, baka tillsammans, äta frukost tillsammans. Utan stress. Hela familjen samlad. För mig = Livskvalitet.

Hundmys

Knut myser med Vincent och Dolly.

Det går förövrigt väldigt bra med hundarna och barnen. Vi har aldrig gjort någon grej av det hela. Hundarna har hela tiden fått vara med, redan direkt efter att vi kommit hem med våra små. De har fått lukta och slicka och lära känna de nya flockmedlemmarna. Vi har tagit allt med ro och betett oss så normalt som möjligt. Hundar och barn har lärt av varandra, faktiskt har det varit så.

.